Luch 'n' Schuch in Brazil

Kara lasare,

Jag har markt att anthon har blivit mer och mer lomsk vad galler bloggskrivandet. Han ar jattetrevlig, men innerst inne gommer sig hemska blogg-demoner. Det borjar oftast med att vi kommer hem fran jobbet cirkus kl6 pa eftermiddagen. Anthon sager da med en trevlig ton att han maste bajsa och att jag da kan fa borja anvanda datorn och gora det jag vill. Nar jag har hunnit kollat klart pa facebook och last lite trista bloggar fran er andra gs:are dar ute runt om i varlden kommer Anthon ut och sager att han kanner sig latt som en fjader och fragar om jag ar klar med datorn. Jag kan da inte gora annat an att lamna over datorn till lilla anthon, eftersom det ar hans dator. Han gor da samma som jag gjorde och nar han ar klar slar han pa en film och borjar kolla. Han slar oftast pa filmen medans jag ar inne pa toa och utfor mina behov, sa jag orkar sallan satta mig bredvid och kolla. Istallet lagger jag mig pa sangen och lyssnar lite pa musik. Det ar da latt hant att man efter en lang och slitig arbetsdag rakar somna till lite grann (ni som kanner mig val vet att jag ar valdigt ambitios och flitig nar det galler att jobba). 

Nar Anthon marker att jag somnat pausar han snabbt filmen och skrider till verket. Det ar vid den har tidpunkten som Anthon skriver ihop sina blogginlagg om hur trott jag ar, och passar aven pa att klaga pa att jag ar trakig.

Ett exempel pa hur anthon forvranger verkligheten:

Han berattade i ett tidigare inlagg om nar vi besokte pizza hut och det blev lite dyrt. Men det var inte hela sanningen kara lasare, det finns mer att beratta, nagot som Anthon valt att censurera bort.

Det hela borjade en vanlig eftermiddag pa hotellet, Anthon satt vid datorn och jag lag och sov, forberedde mig pa en kvall full av dans och gladje. Vi bestamde oss for att ata lite mat innan vi skulle aka och pep ivag ner till kopcentret som ligger nagra hundra meter bort fran hotellet. Vi valde att ata pa pizza hut som sagt var. Nar servitoren fragade vilken storlek vi ville ha pa lasken svarade jag att jag garna ville ha en liten. Da tankte anthon att det var ett bra tillfalle att skojja lite med mig och stallde sig darfor mitt i kopcentret och gjorde kyckliglaten och borjade flaxa med armbagarna for att papeka att jag var feg som valde att tanka pa min figur och ekonomin. Men for att inte verka feg gjorde jag som anton sa och bestalde tva stora.

Nar vi satt oss ner kom den snala servitoren och fragade om vi ville bli medlem i pizza hut klubben och forklarade med papper, penna och knackig engelska att vi skulle fa rabatt pa alla pizzor vi koper om vi blir medlem. Da satter sig anthon och skakar pa huvudet och sager att vi absolut inte ska bli medlem i nan javla bamseklubb for tjockisar. Jag forsoker overtala honom att vi kanske skulle overvaga att bli medlem anda. Men han var benhard och omojlig att overtala.

Nar vi atit upp och tog emot notan visade det sig att vi var ca 30 kronor kort.

Hade vi haft rad om vi hade tagit mindre lask? Hade det hjalpt att vara medlem?

Ratta mig om jag har fel, men var det inte ratt att lilla Anthon fick motionera sina ben lite extra den kvallen?

Vill aven passa pa att stalla en fraga till kara magnus och lilla markus i usa: hade ni verkligen tankt att spoa varan blogg genom att lata lilla markus skriva? Lamna jobbet till stora magnus i fortsattningen. Tack.

En halsning fran brasilien till sydafrika: hampe is on fire, glider i hatt och skapar desire. 

Nu kom Anton ut fran toan.

Ha det bra allesammans.

Ludvig